I could never call this home.

4 kommentarer
Jag känner mig så svag.
3 dagar i sängen med feber och hosta.
Det enda jag kan tänka på är er.

Är det såhär det skulle gå?
Var det de här som skulle hända?
Då ligger man här i en liten by i de norska bergen.
Jag jobbar nästan varje dag och går på gymmet så fort tillfälle bjuds.
Det är väl vad en del skulle kalla för ett anständigt liv.
Men varför känns det bara skit för?

Jag är trött på den infekterade falskheten och egoismen som råder här.
Jag kvävs av det. Det och den torra luften.
Vad är kärlek här egentligen?
Jag vet inte vad de är vana vid här men för att få något tillbaka så behöver man ge lite av sig själv.
Mitt hjärta har aldrig varit så stängt.
Det är synd.


Jag saknar och älskar er där hemma.
Jag hoppas denna ensamheten är över snart.
 
1 Niklas:

skriven

Du vet att du är alltid välkommen till familjen skagerstam/johansson...

2 Anonym:

skriven

ohh va trist att läsa alex.. som du ser läser jag fortfarande din blogg :) Hoppas allt löser sig där borta och att du mår bättre snart. Annars får du allt komma ner till malmö och festa lite med oss! ta hand om dig kram Veronica

3 jennifer:

skriven

jag gissar att du är medveten om att infekterad falskhet och egoism råder även här hemma

4 Michelle:

skriven

Du verkar vara så dyster och det gillar jag INTE! Kram på dig.