Tänk hur mycket "om jag" man har ställt sig själv i livet.
Om jag hade gjort de, eller om jag hade gjort så.
Alla dom där "omen" gör dig till den person du är nu.
Om jag hade studerat hårdare kanske jag hade haft ett jobb som stimulerade mig mer.
Om jag hade lagt ner mer tid på träning hade jag haft en snyggare kropp.
Om jag hade satsat på någon sport så kanske jag skulle vara känd.
Allt det här som kunde ha varit hade samtidigt tagit delar av den jag är idag och placerat dem på andra platser,
till andra talanger, andra kunskaper och andra egenskaper.
Jag har nu idag, eller inatt snarare insett att det aldrig går att lära sig sig själv.
Alltid förut så har jag levt med det antagandet att för varje dag så lär man sig mer och mer om sig själv och att en dag så kommer jag vara fulländad som människa för att jag vet alla mina för- och nackdelar.
Nu så känns det underbart att veta att jag alltid har haft fel.
Varje om från och med nu kommer att betyda ett annorlunda Jag än vad som kunde varit. Ett nytt och spännande jag som aldrig riktigt går att fastslå.
Vi får helt enkelt se om jag är jag imorgon....
Jag älskar natten och mörker. Det är någonting lite mer romantiskt och sagolikt med mörker än ljus.
Det kan vara en sång, ett ord, en bild, en kyss eller en tår. Det behöver inte vara lyckligt.
Jag hör dig älskling. Tårar som krossar varje förhoppning och dröm långt innan den fallit till marken.
Men vad ska man göra? Låta världen vara som den är och bara lyssna in i mörkret och fortsätta försöka hoppas.
Tänk att liv kan levas så nära inpå varandra men ändå inte vara i närheten av varandras verkligheter.
Du har fått bära den tyngsta av verkligheter. Det måste vara för att du är så stark. Så stark som ingen annan skulle kunna vara. Du klarar av den vackra, stora och förrädiska natten. Det skulle inte vi göra. Det skulle inte jag göra.
Det är någonting romantiskt med tårar.
Det är någonting svekfullt med kärlek.
Här i mörkret får vi drömma och skratta och gråta och hoppas och längta och sakna.
Här i mörkret är känslorna och sinnena vässade.
Men mörkret varar inte länge.
Snart kommer ljuset och verkligheten.
Morgonen och livet.
Jag älskar dig mamma....
Sagor, verkligheter, fantasier och på riktigheter.
Allmänt 2 kommentarerTänk hur mycket "om jag" man har ställt sig själv i livet.
Om jag hade gjort de, eller om jag hade gjort så.
Alla dom där "omen" gör dig till den person du är nu.
Om jag hade studerat hårdare kanske jag hade haft ett jobb som stimulerade mig mer.
Om jag hade lagt ner mer tid på träning hade jag haft en snyggare kropp.
Om jag hade satsat på någon sport så kanske jag skulle vara känd.
Allt det här som kunde ha varit hade samtidigt tagit delar av den jag är idag och placerat dem på andra platser,
till andra talanger, andra kunskaper och andra egenskaper.
Jag har nu idag, eller inatt snarare insett att det aldrig går att lära sig sig själv.
Alltid förut så har jag levt med det antagandet att för varje dag så lär man sig mer och mer om sig själv och att en dag så kommer jag vara fulländad som människa för att jag vet alla mina för- och nackdelar.
Nu så känns det underbart att veta att jag alltid har haft fel.
Varje om från och med nu kommer att betyda ett annorlunda Jag än vad som kunde varit. Ett nytt och spännande jag som aldrig riktigt går att fastslå.
Vi får helt enkelt se om jag är jag imorgon....
Jag älskar natten och mörker. Det är någonting lite mer romantiskt och sagolikt med mörker än ljus.
Det kan vara en sång, ett ord, en bild, en kyss eller en tår. Det behöver inte vara lyckligt.
Jag hör dig älskling. Tårar som krossar varje förhoppning och dröm långt innan den fallit till marken.
Men vad ska man göra? Låta världen vara som den är och bara lyssna in i mörkret och fortsätta försöka hoppas.
Tänk att liv kan levas så nära inpå varandra men ändå inte vara i närheten av varandras verkligheter.
Du har fått bära den tyngsta av verkligheter. Det måste vara för att du är så stark. Så stark som ingen annan skulle kunna vara. Du klarar av den vackra, stora och förrädiska natten. Det skulle inte vi göra. Det skulle inte jag göra.
Det är någonting romantiskt med tårar.
Det är någonting svekfullt med kärlek.
Här i mörkret får vi drömma och skratta och gråta och hoppas och längta och sakna.
Här i mörkret är känslorna och sinnena vässade.
Men mörkret varar inte länge.
Snart kommer ljuset och verkligheten.
Morgonen och livet.
Jag älskar dig mamma....