Det behöver inte ens vara logiskt och specifikt, "We got big black cars and we got stories of how we slept with all the moviestars."
Counting crows såhär dags betyder nog en lång natt.
Imorgon ska man ut på statt igen, känns löjligt nog som en evighet sen. Ska faktiskt bli kul för en gångs skull. Kommer nog balla ur med det humöret som står mig bi just nu. Vi får se.
Glömmer aldrig när jag hörde Counting crows låt, Mr Jones när jag stod nere på "Den glade viking" i Magaluf. Fick ett slag av panik. Har världen kommit ikapp mig? Sen kom boten Anna och räddade mig ur förvirringen. Att man är så beroende av att kännas sig speciell så att en sån sak rör en. Ungefär som när vi var på Winnerbäck konsert för någon vecka sen, en hop med mycket "speciella" människor med väldigt "speciella" känslor som beundrar en ännu mer "speciell" person. Tänk att jag som är så speciell fortfarande sitter här. Vad kan ha gått snett ? Jag som är så smart, omtänksam och speciell hur kan jag inte vara känd redan? Äsch, jag vet fan inte ens vad jag babblar om, jag har ju denna härliga "bloggen". Syns jag så finns jag, eller ? Rätt lyxigt att ha sånna problem va? Borde fan skämmas och det gör jag faktiskt.
Man säger ju alltid, jag kan inte leva utan henne, utan honom, utan det, utan hund. Men när lever man riktigt egentligen? Jag har nog aldrig träffat någon som inte är på jakt. Som är nöjd med allt som de är. Lever man verkligen då? Om man jagar ett bättre liv, lever jag? Om man skriver och analyserar skiten så antar jag att man inte lever iaf. Vi får se hur det blir med jagandet, just nu är jag bara trött. Trött på oboy och marmeladmackor.
Counting crows - Anna begins
Han kom, han såg, han gjorde bort sig och gick hem.
Allmänt En kommentarDet behöver inte ens vara logiskt och specifikt, "We got big black cars and we got stories of how we slept with all the moviestars."
Counting crows såhär dags betyder nog en lång natt.
Imorgon ska man ut på statt igen, känns löjligt nog som en evighet sen. Ska faktiskt bli kul för en gångs skull. Kommer nog balla ur med det humöret som står mig bi just nu. Vi får se.
Glömmer aldrig när jag hörde Counting crows låt, Mr Jones när jag stod nere på "Den glade viking" i Magaluf. Fick ett slag av panik. Har världen kommit ikapp mig? Sen kom boten Anna och räddade mig ur förvirringen. Att man är så beroende av att kännas sig speciell så att en sån sak rör en. Ungefär som när vi var på Winnerbäck konsert för någon vecka sen, en hop med mycket "speciella" människor med väldigt "speciella" känslor som beundrar en ännu mer "speciell" person. Tänk att jag som är så speciell fortfarande sitter här. Vad kan ha gått snett ? Jag som är så smart, omtänksam och speciell hur kan jag inte vara känd redan? Äsch, jag vet fan inte ens vad jag babblar om, jag har ju denna härliga "bloggen". Syns jag så finns jag, eller ? Rätt lyxigt att ha sånna problem va? Borde fan skämmas och det gör jag faktiskt.
Man säger ju alltid, jag kan inte leva utan henne, utan honom, utan det, utan hund. Men när lever man riktigt egentligen? Jag har nog aldrig träffat någon som inte är på jakt. Som är nöjd med allt som de är. Lever man verkligen då? Om man jagar ett bättre liv, lever jag? Om man skriver och analyserar skiten så antar jag att man inte lever iaf. Vi får se hur det blir med jagandet, just nu är jag bara trött. Trött på oboy och marmeladmackor.
Counting crows - Anna begins