Och mer än sällan så handlar det ju om saker man saknar.
Med andra ord så blir man ledsen över att livet förändras.
Men egentligen så är väl minnen till för att minnas och borde behandlas som något fint.
Varför sitter jag då nu här och mår dåligt över saker som jag i vanliga fall ser tillbaks på med glädje?
Vissa saker som jag kommer ihåg var ju inte ens speciellt bra tider då heller men på något sätt så förvandlar jag det. Sen finns det såklart undantag. Då livet helt enkelt lekte.
Visst kan jag minnas saker som den gången jag hade en stor fest hemma och Putte ringer, (som jag egentligen knappt ens kände då) för att fråga om jag skulle hänga med dom till Skövde för att gå ut och festa.
Då jag självklart svarar att det tyvärr inte går för att jag skulle ha en brakfest fast ni är mer än välkomna att komma hit.
Vilket förstås var deras plan hela tiden fast de inte kunde med att komna oinbjudna.
Eller som den sommaren för många år sedan då ett stadigt gäng på 10 grabbar (mellan tummen och pekis) gav sig ner till Spanska kusten, Lloret de mar och skulle ge en lektion i stenhårt supande och brudraggande. Dagen innan avgång så hade vi sammanställt en poänglista över vem som skulle erövra mest och värst. Det var något i stil med: Hångel 5p, Avrunking 10p, Ligg 20p och sist, men som Chrille skulle säga, de snuskigaste av de alla, avsugning 50p. 1 vecka i solen gick och 10 unga grabbar på ett flygplan hem till Svea men en käftsmäll av verklighet. 10 poäng insamlat, delat på 2.
Eller som alla de kvällarna under nästan en hel höst då jag, Gabbe, Chrille och Love satt hemma hos mig och spelade Shrek och Digimon på xboxen till gryning. De började alltid med en fråga "Ni ska inte hänga på hem till mig å se en film eller nått?" Vilket vareeeeenda gång resulterade i tv-spelande, timmar i sträck.
Eller som den gången jag och 2 av "dom där goa" (inga namn nämnda) en sommarmorgon bestämmer sig för att ta tåget i sydvästlig riktning för att besöka Göteborgskalaset. Spriten inköpt och humöret på topp, sen var det bara att inta en av vagnarna för löjligt stressiga drickalekar och en spännande känsla i magen.
Då vi på perrongen med kaxiga salongberusade ben marcherade mot första hållplatsen som skulle ta oss till våran egenplanerade förfest så stöter vi på några fnittriga blondiner från Enköping. Vi satte inte e fot på festivalområdet under hela den Göteborgsvistelsen.
Saker som det här får mig nästan att brista ut i skratt när jag tänker på de.
Allting som man delat med så många som man träffat, som man ibland har glidit ifrån och ibland bitvis ogillat men som jag aldrig slutat älskat. Aldrig, inte någonsin.
Men de tiderna finns inte nu.
Nu när allting är som det aldrig varit fast ändå alltid varit.
Jag förändras liksom dom förändras.
Deras liv, deras person. Liksom mitt liv, min person.
Allting känns lite tommare, lite gråare, lite tröttare och lite vuxnare.
Men ni lever alltid kvar i mina minnen som dom och den tiden då livet lekte.
Godnatt.
Brorsor
Allmänt KommenteraOch mer än sällan så handlar det ju om saker man saknar.
Med andra ord så blir man ledsen över att livet förändras.
Men egentligen så är väl minnen till för att minnas och borde behandlas som något fint.
Varför sitter jag då nu här och mår dåligt över saker som jag i vanliga fall ser tillbaks på med glädje?
Vissa saker som jag kommer ihåg var ju inte ens speciellt bra tider då heller men på något sätt så förvandlar jag det. Sen finns det såklart undantag. Då livet helt enkelt lekte.
Visst kan jag minnas saker som den gången jag hade en stor fest hemma och Putte ringer, (som jag egentligen knappt ens kände då) för att fråga om jag skulle hänga med dom till Skövde för att gå ut och festa.
Då jag självklart svarar att det tyvärr inte går för att jag skulle ha en brakfest fast ni är mer än välkomna att komma hit.
Vilket förstås var deras plan hela tiden fast de inte kunde med att komna oinbjudna.
Eller som den sommaren för många år sedan då ett stadigt gäng på 10 grabbar (mellan tummen och pekis) gav sig ner till Spanska kusten, Lloret de mar och skulle ge en lektion i stenhårt supande och brudraggande. Dagen innan avgång så hade vi sammanställt en poänglista över vem som skulle erövra mest och värst. Det var något i stil med: Hångel 5p, Avrunking 10p, Ligg 20p och sist, men som Chrille skulle säga, de snuskigaste av de alla, avsugning 50p. 1 vecka i solen gick och 10 unga grabbar på ett flygplan hem till Svea men en käftsmäll av verklighet. 10 poäng insamlat, delat på 2.
Eller som alla de kvällarna under nästan en hel höst då jag, Gabbe, Chrille och Love satt hemma hos mig och spelade Shrek och Digimon på xboxen till gryning. De började alltid med en fråga "Ni ska inte hänga på hem till mig å se en film eller nått?" Vilket vareeeeenda gång resulterade i tv-spelande, timmar i sträck.
Eller som den gången jag och 2 av "dom där goa" (inga namn nämnda) en sommarmorgon bestämmer sig för att ta tåget i sydvästlig riktning för att besöka Göteborgskalaset. Spriten inköpt och humöret på topp, sen var det bara att inta en av vagnarna för löjligt stressiga drickalekar och en spännande känsla i magen.
Då vi på perrongen med kaxiga salongberusade ben marcherade mot första hållplatsen som skulle ta oss till våran egenplanerade förfest så stöter vi på några fnittriga blondiner från Enköping. Vi satte inte e fot på festivalområdet under hela den Göteborgsvistelsen.
Saker som det här får mig nästan att brista ut i skratt när jag tänker på de.
Allting som man delat med så många som man träffat, som man ibland har glidit ifrån och ibland bitvis ogillat men som jag aldrig slutat älskat. Aldrig, inte någonsin.
Men de tiderna finns inte nu.
Nu när allting är som det aldrig varit fast ändå alltid varit.
Jag förändras liksom dom förändras.
Deras liv, deras person. Liksom mitt liv, min person.
Allting känns lite tommare, lite gråare, lite tröttare och lite vuxnare.
Men ni lever alltid kvar i mina minnen som dom och den tiden då livet lekte.
Godnatt.