Med insidan på utsidan syns inget annat än en grå anspråkslös viskning.
I mitt bästa jag, då jag glittrar, pratar, fångar ett rum, charmar vem som helst och bestiger berg. Det är inte en fasad utan det är bara insidan på utsidan. Ett glatt inre, av någon anledning ibland. Jag brukar göra anspråk på distraktioner och att det är det som får hjulen att fortsätta rulla. Men kanske har jag varit fel ute, kanske missar jag detaljerna, kanske ser jag inte allt jag har och då det saknas mig kommer det gråfärgade skimmret tillbaka i min person.
Jag var ute på ett glas i lördags. Framåt stängdags kommer en vacker kvinna fram till mig och frågar efter eld och om vi ska sätta oss lite. Jag sträcker fram en tändare, suckar tungt och öppnar med: "fan vad jag hatar det här stället, hur orkar man?". Fem sekunder senare behövde hon kvickt gå på toaletten. Insidan på utsidan.
En sådan observation betyder kanske ingenting för er men i min värld är det smått revolutionerande.
I ett liv där varenda stock och sten vänds på för att hitta förklaringar till var tanke, åsikt eller känsla är detta stort.
Det svåra med projektlika självförbättringar finner jag är att hitta ett praktiskt och genomförbart sätt att börja arbetet.
Men som alltid, första steget är att se problemet.
Annars är jag ganska tillfreds med min nuvarande situation. Mitt professionella liv går som det ska. Min lägenhet är marginellt mer städad än förut och jag har kommit överens med mig själv om vem jag är.
I mitt gråskimmer accepterar jag min monotont apatiska inställning till mitt liv och min omgivning.
Det är då tydligt för mig att den grå verkligheten inte längre är välkommen. Mitt trötta suckande över att för tusende gången spela imponerad och intresserad över något för mig trivialt inte alls är en del av mig utan ett val jag gör. Där tomma rum tidigare byggt försvar stöpta ur betong ska nu tvivel och osäkerhet få finnas utan att utmanas. I ett slags omfamnade av innebörden av vad det faktiskt betyder att vara en människa, en individ bland andra lika tvivelaktiga figurer ska färgerna få skina igenom. Med en varm insida och en öppen och kärleksfull utsida, där börjar livet. This is water.
This is water.
Allmänt En kommentarMed insidan på utsidan syns inget annat än en grå anspråkslös viskning.
I mitt bästa jag, då jag glittrar, pratar, fångar ett rum, charmar vem som helst och bestiger berg. Det är inte en fasad utan det är bara insidan på utsidan. Ett glatt inre, av någon anledning ibland. Jag brukar göra anspråk på distraktioner och att det är det som får hjulen att fortsätta rulla. Men kanske har jag varit fel ute, kanske missar jag detaljerna, kanske ser jag inte allt jag har och då det saknas mig kommer det gråfärgade skimmret tillbaka i min person.
Jag var ute på ett glas i lördags. Framåt stängdags kommer en vacker kvinna fram till mig och frågar efter eld och om vi ska sätta oss lite. Jag sträcker fram en tändare, suckar tungt och öppnar med: "fan vad jag hatar det här stället, hur orkar man?". Fem sekunder senare behövde hon kvickt gå på toaletten. Insidan på utsidan.
En sådan observation betyder kanske ingenting för er men i min värld är det smått revolutionerande.
I ett liv där varenda stock och sten vänds på för att hitta förklaringar till var tanke, åsikt eller känsla är detta stort.
Det svåra med projektlika självförbättringar finner jag är att hitta ett praktiskt och genomförbart sätt att börja arbetet.
Men som alltid, första steget är att se problemet.
Annars är jag ganska tillfreds med min nuvarande situation. Mitt professionella liv går som det ska. Min lägenhet är marginellt mer städad än förut och jag har kommit överens med mig själv om vem jag är.
I mitt gråskimmer accepterar jag min monotont apatiska inställning till mitt liv och min omgivning.
Det är då tydligt för mig att den grå verkligheten inte längre är välkommen. Mitt trötta suckande över att för tusende gången spela imponerad och intresserad över något för mig trivialt inte alls är en del av mig utan ett val jag gör. Där tomma rum tidigare byggt försvar stöpta ur betong ska nu tvivel och osäkerhet få finnas utan att utmanas. I ett slags omfamnade av innebörden av vad det faktiskt betyder att vara en människa, en individ bland andra lika tvivelaktiga figurer ska färgerna få skina igenom. Med en varm insida och en öppen och kärleksfull utsida, där börjar livet. This is water.