Jag undrar vad som hände med min glöd.
Min ilska, passion och intelligens.
Kanske sköljde den friska bergsvinden bort det.
Här är min elegi.
Nyhetsflödet på detta stället är oroväckande lågt.
Jag har fan inte en aning om något alls som hänt någonstans de senaste 3 månaderna.
Kanske är det bra att döva sina sinnen. Kanske är det bra så man hamnar på den mänskliga standard nivån över saker att bry sig om som alla förstås vet är hår, kläder, vikt och jobb.
Här är jag väl kanske inte samma hycklare som förut då jag uppmärksammade orättvisorna utan att det påverkade min vardag det minsta. Här är jag väl helt enkelt inte lika falsk mot mig själv.
Sen om det är en bra sak de vet jag inte.
Jag är trött på att bete mig och känna mig som en fitta.
Att omgivningen här ens kommer åt mig är mig en skam.
Jag är starkare än det här.
Jag är smartare än det här.
Jag får helt enkelt fortsätta försöka ta hänsyn till människors känslor även om den regeln inte gäller motsatta faktorer.
Jag får försöka vara det starka jag som jag egentligen alltid varit och låta de svaga vara svaga.
Det är väl allas våra bördor här i livet.
Jag tog på mig att ha ett skal av sten och aldrig kunna inta en sanning.
Andra är mjuka och ömtåliga och kan inte hantera en sanning.
Vi är väl alla egentligen olika och ingen är bättre än den andra även om jag själv alltid ser mig som det, vilket också förstås är en ovana men samtidigt en del av min person.
Allt handlar väl egentligen till slut alltid om överlevnad.
Vare sig det är social, fysisk eller emotionell överlevnad så är de alltid den samma.
Den sociala och fysiska avdelningen klarar jag som en dans men jag faller kort på det känslomässiga planet.
Det är mitt kors att bära och tro mig när jag säger att det är ofta tyngre än jag ger skenet av.
En månad till sen skiftar jag omgivning.
Lika skönt som jag tycker att de kommer bli så är det nog likasinnade känslor riktade mot min uppkommande frånvaro.
Det gör mig inget. Jag har hanterat hat och avsky förut.
Det finns säkert många av er som kommer tycka att detta är riktat mot er.
Men så är inte fallet. Detta är en generalisering och ett klargörande för mig själv.
Sen om ni vill smickra er själva med dessa ord, varsågoda.
Ett tag till sen hittar jag väl nya kapitel att spy galla över.
Det är gryning ute, godnatt.
All that`s left is advertising space.
Allmänt KommenteraJag undrar vad som hände med min glöd.
Min ilska, passion och intelligens.
Kanske sköljde den friska bergsvinden bort det.
Här är min elegi.
Nyhetsflödet på detta stället är oroväckande lågt.
Jag har fan inte en aning om något alls som hänt någonstans de senaste 3 månaderna.
Kanske är det bra att döva sina sinnen. Kanske är det bra så man hamnar på den mänskliga standard nivån över saker att bry sig om som alla förstås vet är hår, kläder, vikt och jobb.
Här är jag väl kanske inte samma hycklare som förut då jag uppmärksammade orättvisorna utan att det påverkade min vardag det minsta. Här är jag väl helt enkelt inte lika falsk mot mig själv.
Sen om det är en bra sak de vet jag inte.
Jag är trött på att bete mig och känna mig som en fitta.
Att omgivningen här ens kommer åt mig är mig en skam.
Jag är starkare än det här.
Jag är smartare än det här.
Jag får helt enkelt fortsätta försöka ta hänsyn till människors känslor även om den regeln inte gäller motsatta faktorer.
Jag får försöka vara det starka jag som jag egentligen alltid varit och låta de svaga vara svaga.
Det är väl allas våra bördor här i livet.
Jag tog på mig att ha ett skal av sten och aldrig kunna inta en sanning.
Andra är mjuka och ömtåliga och kan inte hantera en sanning.
Vi är väl alla egentligen olika och ingen är bättre än den andra även om jag själv alltid ser mig som det, vilket också förstås är en ovana men samtidigt en del av min person.
Allt handlar väl egentligen till slut alltid om överlevnad.
Vare sig det är social, fysisk eller emotionell överlevnad så är de alltid den samma.
Den sociala och fysiska avdelningen klarar jag som en dans men jag faller kort på det känslomässiga planet.
Det är mitt kors att bära och tro mig när jag säger att det är ofta tyngre än jag ger skenet av.
En månad till sen skiftar jag omgivning.
Lika skönt som jag tycker att de kommer bli så är det nog likasinnade känslor riktade mot min uppkommande frånvaro.
Det gör mig inget. Jag har hanterat hat och avsky förut.
Det finns säkert många av er som kommer tycka att detta är riktat mot er.
Men så är inte fallet. Detta är en generalisering och ett klargörande för mig själv.
Sen om ni vill smickra er själva med dessa ord, varsågoda.
Ett tag till sen hittar jag väl nya kapitel att spy galla över.
Det är gryning ute, godnatt.